För en månad sen.. var allt Ok.
Idag - kata - fucking - strof.
Och varför..hm.. jo.. den jag trodde ville vara med mig har satt en sån fet kniv i min rygg så som jag aldrig trodde var möjligt. Inte han.. han är väl inte en av dem jag avskyr?
Tydligen.
Fick igår reda på att jag inte var så svår att glömma trots allt. Att jag inte hade betytt ett skit..
Ni kan ju bara gissa er till det. Inte så svårt.. känner mig så smutsig.. så förnedrad..
Att jag försökt få tag på honom, att jag försökt prata med honom, att jag försökt träffa honom för att det skulle bli ok. Då har han "tänkt".. enligt honom.. "tänkt" på vad som är bäst för honom... hur han vill börja ta hand om sig själv och leva ett bra liv.. börja leva sitt liv. Trodde jag var en del av det.. jag var iaf. det i 2 år. 2 år som aldirg kan bli ersatta, 2 år som inte ens par som varit tillsammans i 5 år upplevt, eller gått igenom..
Är så brutalt ledsen.. jag känner mig dum.. ? Är kärlek verkligen blind.. ? Att man älskar någon så mycket att man slutar se saker till slut. Saker som man som vanligt skulle sett vid första stund...

Jag fick tag på honom igår.. grattis. Jag ska hämta alla mina saker idag.. om det nu blir som han säger... kan inte lita på hans ord.. men endå så sitter jag och väntar.. och hoppas...

Fan för dig att du gjort såhär.. jag hade inte ens en uns.. i mina ögon går allt att lösa.. men tydligen inte i dina.
Dina behov var att få träffa andra eller?

Kommer aldirg glömma sommaren 2009.. heller inte första gången jag träffade dig.. inte förra sommaren.. och inte heller alla dem stunder vi bara haft varann.

Tack för allt underbart.
Tack för att du VAR du... att du fick mig att le... Jag kände mig som 3 meter lång med dig.. men nu känner jag att jag åkt under jorden...

Älskar dig.. har alltid gjort.. och kommer alltid att göra. <3